Maya Deren

När jag gjort min allra första dansfilm, Fröken Tuvstarr, hennes älskade och den skallige Quasimodo (16 mm, svartvit) tillsammans med filmhögskoleeleverna Laila Östlund och Joel Olsson, vilken belönades med en mention spéciale i 8 ême Grand Prix International VidéoDanse i Paris 1995. "pour l´expression d´une univers personnel et le caracterisation des personnages", träffade jag koreografen Suzanne Epstein i New York som tyckte att vår film såg ut som Maya Deren. Vi gick genast till New York Public Library och beställde samtliga av Maya Derens 16 mm filmrullar vilka vi fick se i ett litet rum med projektor. Det var kärlek vid första ögonkastet. Maya Derens universum tilltalade oss mycket. Hon var före sin tid med nya kameravinklar och experimentell klippning.

Här är hennes klassiska dansfilm A Study in Choreography for Camera från 1945, hennes tredje film. Med dansaren Talley Beatty.


En annan favorit, At Land, med Maya Deren i huvudrollen.


del 2


Tänk att vi idag kan se hennes filmer i våra datorer, i sängen, vardagsrummet, varsomhelst. För inte alls så längesedan var det väldigt svårt att kunna se dansfilm pga att det förmodligen bara existerade en enda filmkopia. Det fanns bara två dansfilmfestivaler. Nu finns det många över hela världen.

Se även Meshes of the Afternoon, 1943, även den med Maya Deren i huvudrollen. Dessutom samtida japansk musik av Teiji Ito:


del 2


Maya Deren (1917-1961) flydde som femåring undan pogromen i Ukraina till USA. Hon mötte danskonsten via koreografen Katherine Dunham. Det var när hon följde med Dunhams danskompani på turné som hon kom i kontakt med filmen i Hollywood. Maya Deren avskydde Freud. Hennes föräldrar var psykoterapeuter. Hon avskydde de kritiker som ville analysera hennes filmer enligt Freud. Maya filmade dansen på Haiti. "Freud skulle aldrig ha överlevt här. Länge leve Haiti!" sa hon. Hon kritiserade också Hollywood för att spendera lika mycket pengar på läppstift som hon gjorde på en hel film.
När Maya Deren dog spreds hennes aska över berget Fuji i Japan.

Maya Derens Filmteknik
1. Användandet av oavbrutet rullande kamera för att dölja de metoder man använder för att uppnå rörelsernas sammanhängande illusion.
2. Synkronisera dansarens tempo med kamerans.
3. Kameran filmar tills dansaren inte längre är inom synhåll. Kameran hittar sedan en punkt utom synhåll, börjar igen, tar upp rörelsen där den slutade.
4. Användandet av vidvinkellins för att låta dansaren täcka större avstånd i samma bild.
5. Kamerans hastighet ändras från extrem slow-motion till extrem acceleration för att uppnå upprätthållen rörelse.
6. Följa delar av kroppen från en ruta till en annan vilket kan bli ihopklippt med helt andra scener.
7. Filma uppåtsträvande rörelse baklänges – det ideala hoppet – oaffekterat av gravitationen. Ingen preparation krävs – det kommer från impulsen istället för rörelsen.
8. Hänsyn tas till kameravinkel och synfält vid klippningen.

ur Moira Sullivans avhandling